skriver hemligheter i ett block.
de handlar om sadistiska vanor,
destruktiva kärleksförhållanden och
känslan av att alltid falla tillbaka DIT.

om tryggheten i otryggheten,
värmen man hittar i iskylan
och tendensen att springa in
i den motsträviga famnen all over again.

jag har trötta ögon
slöa fingrar och trasiga fötter,
jag fortsätter gå utan att se tillbaka
& fortsätter springa utan att se framåt.

läser gammal prosa 
dedikerat till en jävla tsunami
(mvh sunnanvinden)

om jag kunde skulle jag säga
så mycket till dig, 
men din röst är för naken.
ditt djup är för grunt.
din lycka för skör.

 jag står mitt i processen
mellan ljummen och varm
mellan halvmörk och ljus
och det rör sig en tsunami
i mitt bröst -

så jag går till dig 
min stormigaste vind
min högsta flodvåg, min sorgligaste illusion

igen.
och igen.

Jag har varit i flera förhållanden. I nästan alla har jag känt att det inte finns någon annan kille i världen som kan mäta sig med den jag har. Ingen kärlek som kan vara lika äkta. Därför har jag alltid varit jättedålig på att göra slut. Eller på att inte gå tillbaka till mina ex. Men nu står jag här, 26 år gammal, med en massa svalnade kärlekar i ryggsäcken. Och jag är glad att jag faktiskt har kunnat slita mig loss. För det finns alltid något bättre som väntar, iallafall om man kommer från något som är halvdåligt.

Mina första kärlekar var svårast att gå vidare från. Herregud, jag var ju förlovad en gång. Det uppbrottet är det svåraste jag någonsin har gått igenom. Jag ville ha tillbaka honom i 9 månader efter det tog slut. Och älskade honom otroligt mycket i ungefär ett år innan jag kunde gå vidare. När jag väl hade kommit över honom så blev jag överlycklig och stolt över mig själv. Han var en fantastiskt fin, kreativ, estetisk, snäll och rolig kille. Har nog aldrig haft lika roligt med någon som jag hade med honom. Men vi passade inte ihop. Idag är vi vänner. Även om vi inte pratar på några månader ibland så är det alltid exakt likadant varje gång vi pratar. För att vi känner varandra på djupet. Men jag skulle inte ändra på någonting. Jag och Petter passar som vänner. Och vår kärlek är något jag alltid kommer minnas med ett leende på läpparna.

Med detta vill jag bara säga att jag vet hur otroligt svårt det är att släppa taget om någon man har en relation med. Även om jag inte har familj, barn, äktenskap eller whatsoever så har jag borderline vilket gör att mina känslor är extremt starka. De känslorna jag hade för Petter är nog de starkaste jag någonsin har haft. Och just därför är jag nog rädd att släppa in någon på riktigt. Visst, jag måste göra det någon gång - men det kan nog dröja innan jag är redo igen. Jag har försökt men det är någonting som stoppar mig, jag har en slags spärr. För att mitt hjärta inte orkar att bli krossat i tusen bitar igen.

Jag är singel. Jag är glad. Jag är ganska gammal och många av mina barndomsvänner / skolkamrater har hus, barn, äktenskap och allt sånt. Ibland när jag tänker efter känner jag mig stressad, jag undrar om jag själv någonsin kommer hitta det. Men sen slår jag bort de tankarna och inser att jag är nöjd med att ta allting i min takt. Bara för att alla Robertsforsare skaffar villa, vovve, volvo behöver inte jag göra det! Det viktigaste i mitt liv är att jag gör saker som känns bra för mig. Nu menar jag de avgörande sakerna, inte de små misstagen jag gör om och om igen. Jag ska lyssna på mig själv, skita i stressen och inse att allting kommer bli bra om jag bara följer mina egna drömmar och mål.

Det här skriver jag för att jag nyss fick en tankeställare. Jag tycker inte det är fel att skaffa familj, hus och hela grejen. Jag avundas dem som faktiskt har hittat rätt. Hade jag gjort det hade jag mer än gärna haft en bebis på armen och en gård att kratta löv på. Jag skriver detta för att jag ibland fightas med en inre stress, vilket jag inte behöver göra för att man i slutändan alltid ska lyssna på sina egna signaler.

Och för att jag vill berätta att livet inte tar slut för att det tar slut med den stora kärleken. Man klarar sig alltid och framtiden har alltid något bättre i sitt sköte. Man behöver inte må dåligt, man behöver inte stanna kvar bara för att man tror att allting kommer bli värre om man lämnar det bakom sig. Mitt tips till er att inte ta någon skit. Respektera den personen ni är och låt ingen trampa på er gång på gång. Gör de det så är de inte värda att ha er i sina liv.

A:
När vi får människobarn ska vi köpa villa. Det har vi redan pratat om.

JAG:
Oj. Tihi. Var? Bygdeå?

A:
Nejnej, verkligen inte! Var vet jag inte riktigt, bara att det måste vara ett hus.

JAG:
Åh. Då kommer inte våra barn kunna leka med varandra. :(

A:
De kan hälsa på varandra på helgerna så blirom "dom coola kidsen från ett annat ställe".

JAG: 
Haha, eller "de där jävla bönderna". Tänk om mina kids vill köra epa och lyssna på Eddie Meduza. 

A:
Du får uppfostra dem bättre än så!

JAG: 
Haha, ja annars blir jag sjukt besviken.

A:
Men du kan ju låta dem lyssna på Svenne Rubins.

JAG:
Folköl och dunkadunka. Det är min melodi.

A:
Jag menar ju det! 

JAG:
Folkölsmamman och raggarbarnen. Det här kan inte sluta bra
De lär väl bli Skellefteå AIK:are också, ungjävlarna.



(Ja jag sitter och lackar ur på mina framtida barn)

Haha, alltså. Här sitter jag. Väldigt singel. Väldigt nöjd över att inte känna någon press.
Och sms:ar följande med en kompis som har sambo, lägenhet och fyra söta katter. 

Hur kan jag tro att vi kommer att ha jämnåriga barn? Då måste jag rappa på... Hahah.
Och hur kan hon inte vilja bo i Bygdeå när hon skaffar familj? Det är bortom mitt förstånd.

Jag har försökt fixa detta men jag orkar inte kämpa så jävla hårt. Det borde vara ömsesidigt.
Haha snacka om bittert inlägg men jag är så trött på att försöka hålla liv i en relation på egen hand.

Du är värd mycket,
men inte min självrespekt.

Så jag drar mig tillbaka,
finns här men är passiv

Peace out

Tjej som kanske är extra gnällig pga feber.
(Försöker bota sjukdomen genom att äta lite glass)

Jag går nästan alltid till samma apotek när jag ska hämta ut min medicin. Med vissa undantag.
Varje gång är det samma kassörska som arbetar. Och vet ni, jag tror fan att hon flörtar med mig.
"Näasså" tänker väl ni. Men JOASSÅ, jag är 26 år - nog fan kan jag läsa av vibbar. Så himla skumt.

Först och främst. Jättesmickrande. Men man blir så jävla generad när man känner av stämningen.
Jag berättade detta för pappa i telefon nyss. Han började skratta. Han hörde nog att jag var generad. 

Idag hoppas jag att jag får träffa min fina Ewelina igen efter ledigheten.
När man är van att träffas flera gånger i veckan blir det sjukt tomt att inte ses alls på 2-3 veckor.

OCH om vi inte ses så vill jag skicka en liten bildhälsning till henne:

Hade 99, floppen visade 4 2 7. Han höjde. Jag tänkte "han lär ha 77". Sen synade jag all in. VARFÖR?!
Klart som fan att han hade 77 och jag åkte. Helsickesjävlaskit när jag ska jag lära mig att LÄGGA MIG.

Det hade varit så jävla skönt att vinna lite pengar för en gångs skull. Speciellt nu då jag inte spelat på länge.

Kolla min nya jättemysiga tröja. Ska sova i den inatt. Köpte den och en till killtröja på junkyards mellandagsrea.
Sitter och tittar på hockey, AIK - Luleå, känns lite konstigt att samtidigt ha på sig basket-tröja och basket-keps.
Meeen Luleå verkar vinna och det känns ju lika bra som vanligt. Vem fan bryr sig om basket när det finns hockey?

Tänkte bara visa mitt nya inköp, har ingenting annat att skriva om egentligen.

PS. Johan Fransson kan ju ringa mig. Fy fasen vad fin han är?! DS.

Igår skulle jag ta en promenad när vågen stängde. Jag gick lite vilse i en outforskad stadsdel.
Hamnade utanför en byggnad jag aldrig sett. Det nya biblioteket. Jag gick in. Läste någon tidsskrift.
Och lånade en bok. Sylvia Plaths dagböcker. 

 

"Jag bryr mig inte längre om de stiliga pojkarna som tveksamt stiger in i vardagsrummet för att hämta flickan de trodde skulle vara vacker i cocktailklänning... Jag sa att jag ville gå ut med dem för att träffa nya människor. Vad i all världen är det för vett i det? Ingen grabb du skulle gilla skulle upptäcka det inre djupet hos en flicka som utanpå är lika kroppslig som alla andra amerikanska baldrottningar. Så varför gå ut med pojkar du inte kan prata med? Du kommer aldrig att träffa en själ på det viset - - - inte den sorten du vill träffa. Då är det bättre att sitta hemma i sitt krypin och läsa än att dra från den ena festen till den andra. Det är bara att inse, tjejen: om du inte kan vara dig själv kommer du inte stanna kvar hos någon särskilt länge. Du måste kunna prata. Det är hårt. Men ägna nätterna till att lära dig saker så har du något att säga."

---

Idag hämtade jag ut två paket på ICA. Jag känner mig ganska rolig när jag har streetkläder och läser djupa böcker.
Men det finns inget som beskriver mig bättre än en otroligt mixad stil. Det är tråkigt att bara gilla en och samma sak.
Jag läser Sylvia Plath och följer Paradise Hotel slaviskt. Klär mig hiphoppigt och lyssnar på Håkan Hellström.
Älskar att spendera pengar men blöder för människor som har det dåligt. Snacka om förvirrande tjej!
Det positiva är att jag gillar det mesta och de flesta. Och att jag inte behöver bli så uttråkad.

 

Ännu en natt med drömmar om dig. Det går inte att skaka av sig.
Jag gillar verkligen drömmarna men de är väldigt långt från verkligheten.
Antar att det är lika bra att njuta så länge de fortsätter komma varje natt.

Har varit på vågen två dagar i rad nu. Det känns, som sagt, skönt att det öppnat igen.
Jag ville nästan inte stiga upp imorse dock. Ville fortsätta sova. Och fortsätta drömma.
Men jag tog mig dit och det är jag jävligt glad för. Jag behöver min DBT. Mina samtal.
Har ett konkret mål för den här dagen (~veckan ~månaden) som jag måste uppnå.

PUSSPUSS.

Jag sitter och ritar. Det var sjukt längesen sist. Jag har blivit inspirerad av en vän, låt oss kalla denne för V.
Inte av någon speciell anledning utan jag blir bara inspirerad av att samtala med vissa personer ibland.

Katten skriker som en galning och springer omkring i lägenheten. Börjar bli lite orolig för hans mående.
Han är ju gammal och har börjat bete sig konstigare och konstigare för varje vecka...

Förutom det så har jag hunnit dricka tre koppar kaffe och ätit frukost.

JAG VILL HA DEN ROSA BHN OCH DE LJUSBLÅ TROSORNA!



PS. Dagens hjälte är Ante. DS

- När de tittar på film så är det alltid någon gammal, svartvit rulle.
- Det handlar nästan alltid om ett extremt sammansvetsat gäng och de umgås knappt med andra.
- Alla har varit ihop med alla i gänget. Antingen blir de ihop med sina vänners ex eller så ligger de bara med dem lite.
- Och kärleken i serier... De blir ihop med någon annan direkt den de "älskar sååå mycket" inte vill ha dem eller skaffar en ny partner.
- De säger aldrig hejdå när de lägger på luren. De bara lägger på när de känner sig klara. Sen stirrar de gärna drömmande ut i luften.
- De har alltid med sig ett FOTO på den de tycker om. En bild på mobilen räcker inte, nej en framkallad bild ska det vara!
- Det finns aldrig två stycken i samma serie med samma namn. Alltså, verkligen aldrig? Speciellt inte i samma gäng.
- När de inte är med sina kompisar så spenderar de ofta tiden med att ligga i sängen och kasta en boll i luften eller tänka. Inget internet där inte.

 

 

År 2006 skrev 18 åriga Lina såhär:

"jag vill rädda världen
men först måste jag börja vara rädd för världen"

Fint. Och ganska klokt. Jag har dock inte blivit rädd för världen än.


Nyårslöften 2014:
- Jag ska inte lita så naivt på alla människor. 
- Jag ska engagera mig på något sätt, så jag kan hjälpa andra.

Haha vilka roliga och konstiga saker jag kan säga när jag är onykter.
Skrev till en kille, som jag länge tyckt har varit söt, sist jag festade.
Visst, jag menade sakerna jag skrev men det är ändå pinsamt.
Nåja, bättre att "ragga" än att vara elak iallafall? Hahah...

Varit lite småelak mot en vän dock. På grund av ett "test". Kanske fult gjort men nu vet jag.
Efter allt som har hänt är jag glad att det faktiskt visade sig att jag kan lita på personen.
Det är en väldigt fin vän och jag är glad att ha honom i mitt liv.

Jag går genom eld för de jag tycker om. Även om jag är klumpig och gör fel ibland.

Och jag har en ovana att alltid falla isär när min behandling håller stängt en längre period. Den är viktig.
Nu öppnar de på tisdag och jag får äntligen träffa Ewelina, Bill, Susanne, Hillevi och Mia. Så jävla skönt.

Har just skickat iväg ett mail till Emma. Jag har helt slut på vissa mediciner och det måste fyllas på.
Speciellt stesolid eftersom att jag oftast inte kan hantera den värsta ångesten på egen hand. 

Måste börja ta Lamotrigin också. Jag har ju dragit mig för att göra det för att de är svårsvalda.
Men efter de här veckorna har jag insett att någonting måste göras för att jag ska orka jobba hårdare.

Idag då? Idag mår jag bra.
Har tittat på Håkanintervjuer och sovit som en stock under kedjetäcket.
Har ju lånat hem ett kedjetäcke på 10 kg och jag rekommenderar det varmt! Jag sover jättebra.
Känns inte konstigt, inte obehagligt utan bara tryggt och skönt. Tips till er som har sömnproblem.

PS. Kan jag så kan ni. Ni klarar också av mardrömsdagar. Jag lovar.
Mindfulness är en jätteviktig sak, läs på om det och gör andningsövningar.
Går inte det så föreslår jag att ni ringer psykakuten. Hur jobbigt det än känns.

OCH lyssna aldrig på sorglig musik när ni mår dåligt.
Jag har den här listan som ni gärna får lägga till, brukar slå på den vid ångest.

 

Gott nytt år kära ni. Jag hade världens bästa nyår. Ser fram emot ett bra år, det startade grymt!

En sak är dock tråkig. Jag har glidit ifrån en väldigt fin vän pga en gemensam väns känslor. För mig.