du har ett svart moln över dig.

 
skriver hemligheter i ett block.
de handlar om sadistiska vanor,
destruktiva kärleksförhållanden och
känslan av att alltid falla tillbaka DIT.

om tryggheten i otryggheten,
värmen man hittar i iskylan
och tendensen att springa in
i den motsträviga famnen all over again.

jag har trötta ögon
slöa fingrar och trasiga fötter,
jag fortsätter gå utan att se tillbaka
& fortsätter springa utan att se framåt.

läser gammal prosa 
dedikerat till en jävla tsunami
(mvh sunnanvinden)

om jag kunde skulle jag säga
så mycket till dig, 
men din röst är för naken.
ditt djup är för grunt.
din lycka för skör.

 jag står mitt i processen
mellan ljummen och varm
mellan halvmörk och ljus
och det rör sig en tsunami
i mitt bröst -

så jag går till dig 
min stormigaste vind
min högsta flodvåg, min sorgligaste illusion

igen.
och igen.