Solen kikar alltid fram.
Igår hade jag den värsta dagen på länge rent måendemässigt. Alltså... jag kunde knappt andas.
Jag höll mig från att skriva något för jag vet inte vad som skulle ha kommit ur mig just då faktiskt.
Istället ringde jag till psya. Jag klarade det själv. Utan att följa impulser och utan att vara destruktiv.
Efter jag hade gråtit en skvätt och berättat sakerna för psya så kom mamma och hämtade mig.
Såna här gånger blir jag så jävla stolt över mig själv för mina känslor är starkare än ni kan föreställa er.
Nu öppnar de på tisdag och jag får äntligen träffa Ewelina, Bill, Susanne, Hillevi och Mia. Så jävla skönt.
Har just skickat iväg ett mail till Emma. Jag har helt slut på vissa mediciner och det måste fyllas på.
Speciellt stesolid eftersom att jag oftast inte kan hantera den värsta ångesten på egen hand.
Måste börja ta Lamotrigin också. Jag har ju dragit mig för att göra det för att de är svårsvalda.
Men efter de här veckorna har jag insett att någonting måste göras för att jag ska orka jobba hårdare.
Idag då? Idag mår jag bra.
Har tittat på Håkanintervjuer och sovit som en stock under kedjetäcket.
Har ju lånat hem ett kedjetäcke på 10 kg och jag rekommenderar det varmt! Jag sover jättebra.
Känns inte konstigt, inte obehagligt utan bara tryggt och skönt. Tips till er som har sömnproblem.
PS. Kan jag så kan ni. Ni klarar också av mardrömsdagar. Jag lovar.
Mindfulness är en jätteviktig sak, läs på om det och gör andningsövningar.
Går inte det så föreslår jag att ni ringer psykakuten. Hur jobbigt det än känns.
OCH lyssna aldrig på sorglig musik när ni mår dåligt.
Jag har den här listan som ni gärna får lägga till, brukar slå på den vid ångest.
