Why don't we break up
There's nothing left to say
I got my eyes shut
Praying they won't stray
Oh we're not sexed up
That's what makes the difference today
I hope you blow away

You say we're fatally flawed
When I'm easily bored
Is that OK?
Strike me off your list
Make this the last kiss
I walk away

Why don't we talk about it?
I'm only here don't shout it
Give 'em time, you'll forget
Let's pretend we never met

Why don't we break up?
There's nothing left to say
I got my eyes shut
Praying they won't stray
Oh we're not sexed up
That's what makes the difference today
I hope you blow away

Screw you
I didn't like your taste anyway
I chose you
That's all go to waste it
It's Saturday
I'll go out and find another you

“Those who love you are not fooled by mistakes you have made or dark images you hold about yourself. They remember your beauty when you feel ugly; your wholeness when you are broken; your innocence when you feel guilty; and your purpose when you are confused.”

— Alan Cohen

---

jag är känsligare än många andra. därför behöver jag ständiga påminnelser om hur det faktiskt är. allt går upp och ner för mig, det skiftar så ofta att jag inte alltid hinner med själv. ett leende kan snabbt gå över till tårfyllda ögon utan anledning. hittade den här texten och den ger mig hopp. det är många gånger jag tänkt att jag är för dålig för mina nära och kära, att jag egentligen inte förtjänar dem, att de kommer att upptäcka vilken rutten person jag är. den här texten får mig att inse att så inte är fallet. jag luras inte. och de dömer inte mig efter mina fel. de  som älskar mig gör det för den jag är. och tanken på att någon ser det fina i mig när jag föraktar mig själv är betryggande. ♥ tack ni som gör det. ni gör min värld stabil.

vissa dagar känns bara så tunga. i mitt huvud blir allting svart. ibland korta stunder, ibland hela dygn. de dagarna känner jag en avgrundsdjup ensamhet. det är de dagarna jag måste läsa och tro på texten i det här inlägget. jag jobbar på det, men det är otroligt svårt. ♥ hjälp mig gärna.

sen finns det alltid folk som verkar njuta av att prata skit, att se andra i underläge och som gör vad de kan för att känna sig bra. vissa personer känner nog samhörighet över skitsnack. (det gjorde jag förut) nåja. jag har hört (trots att jag tackat nej till den andrahandsinfon) att det finns de som tycker att jag utnyttjar dem. som tror att jag bara umgåtts med dem för att få ut någonting av det. (läs pengar. det jag bryr mig minst om på denna jord) de personerna kan inte känna mig. inte på riktigt.

de som känner mig vet att jag bryr mig om de jag älskar och även om jag gör misstag så försöker jag bli bättre varje dag. jag kommer aldrig att sänka mig till en så låg nivå att jag börjar ogilla folk jag en gång älskat. jag är för lojal för det. ändå finns det personer som känner ett behov av att peka ut mina misstag. jag behöver inte få de misstagen slängda i ansiktet för jag vet nästan alltid själv vad jag gjort för fel. jag ältar alla mina misstag tills de tar över i mitt huvud. jag ser redan ner på mig själv alldeles för mycket. därför klarar jag inte av att vara en del av snacket. jag är för svag. det rör om för mycket i mitt känsloliv när jag behöver all kraft till annat.

jag håller på att räta upp mitt liv. jag försöker verkligen ta mig i kragen för att kunna må bra på riktigt. jag kämpar varje dag och jag gör det bra. men jag blir sänkt om någon vill mig illa. jag har kommit till en punkt i livet då jag inser att skitsnack inte ska vara en del av min vardag längre. det är nytt för mig men jag känner i hjärtat att det är helt rätt beslut.

Journey through a fragile mind
in manic ways I keep rewind
Is it a dream or an illusion?
I'll never come to a conclusion
All you do is such a deal
no matter if it isn't real
My head is like a porcelain shrine
welcome to the borderline.