jag är fortfarande stirrig och rastlös. har ännu inte lyckats bli av med chocken. vi pratade lite om det i gruppen idag, det är svårt för jag har inte riktigt förstått att hon inte finns mer. (jag tror att jag kommer att intala mig att hon flyttat. att det är därför hon inte kommer fler gånger. döden är så otäck och jag är så otrygg. och hon var så ung) vi avslutade tidigare idag och bestämde oss för att ha en friluftsdag på måndag. fara ut till havet och grilla. vi kan behöva något lättsamt efter att detta har hänt.

förutom det så har veckan varit bra. lång. men bra. jag har varit mycket med david, pratat i telefon med mamma och pappa varje dag. har sökt mig till människor på ett helt annat sätt än jag brukar. i vanliga fall vill jag gärna vara ensam. men nu känns det skönt att ha folk omkring mig hela tiden.

min helg kommer gå i hockeyns tecken. jag ska heja fram luleå både på lördag och söndag. har längtat efter det hela veckan. kan inte förstå att luleå äntligen är i SM final. och mot saik. galet spännande. kommer stänga ner min facebook, låsa dörren, dra ner rullgardinen och gömma mig i ett år ifall skellefteå vinner. om luleå vinner däremot så kommer jag vara den värsta tänkbara vinnaren och leva på det hur länge som helst.

klockan är tretton nollåtta. det är torsdag. och det har gått tre dagar sen jag fick veta att hon inte längre finns. sjuttiotvå långa timmar har gått och jag har (nästan) inte varit ledsen. jag har inte varit arg. jag har bara varit rastlös. haft svårt att slappna av, sitta still och att vara ensam.

pratade i telefon med min psykolog igår, hon sa att man kan reagera hur som helst på såna här saker, att ingen känsla är fel. det var skönt att höra, då känner jag mig inte som ett monster för att jag inte är förtvivlad. är inte van att känna mig såhär bedövad men jag antar att det är positivt, jag kanske hanterar saker bättre nu.

det slog mig hur många personer som blir påverkade av en enda persons död. det vänder upp och ner på så mycket. för så många. och på tal om det så måste jag träffa de andra imorgon. vi kommer nog att prata om henne. ingen kan ha tänkt på något annat under de senaste dagarna. det känns lite jobbigt. jag önskar att vi kunde snabbspola fram tiden.

men. jag hoppas att hon har det bättre där hon är nu.
och skänker en tanke till hennes nära och kära. de som älskade henne.

ta hand om varandra. 
jag kommer uppskatta skiten ur alla jag har i min närhet from now on.

R.I.P