lite torsdagstankar

 
 
I år har två av mina närmaste personer dött och jag känner mig 10 år äldre.
Jag har accepterat att det är som det är och att det är tufft att leva utan dem.
Jag tänker ofta på dem. Ibland får jag starka impulser att ringa till dem, sen minns jag.

Det har fått mig att inse hur mycket man ska uppskatta de kära man har i sitt liv.
En vacker dag tar allt slut och då ska jag ha älskat skiten ur alla jag bryr mig om.

Och det har även hjälpt mig att fatta bättre beslut. Jag tänker numera på vad som är bäst för MIG.
Istället för att stirra sig blind på små detaljer ser jag helheten och bestämmer därefter om det är bra eller ej.
Det kanske låter konstigt att jag börjat tänka mer på mig själv efter att två närstående gått bort men de tänkte alltid på mig.
Jag vet att de vill att jag ska lyckas. Jag vet att de tror på mig. Och jag vet att de tittar ner på mig just nu och känner sig stolta.

Jag har nästan bestämt mig för att plugga till journalist. Det var mormors förhoppning och jag älskar ju att skriva.
Foto är även det ett stort intresse som man kan få användning av inom den branschen. Det känns riktigt spännande.