Ett hjärta som är rött, svart och gult

 
SÅ JÄVLA SKÖNT ATT FÅ MED SIG TRE POÄNG FRÅN SKELLEFTEÅ!
Sist det hände var 1989. Det känns helt otroligt. Jag blev så jävla överlycklig.
Ställde mig upp och sprang omkring i lägenheten när det var en minut kvar av matchen.
Som avslutning skulle jag kasta mig i mammas säng men just innan jag hann dit vrickade jag foten.
Men det var det värt. Jag hade tagit en fraktur + hjärnskakning och det hade ändå varit värt det. 

SÅ nördig är jag. ♥ ♥ ♥ ♥ Det var ingen vanlig seger. Ingen vanlig trepoängare.
Det var en extremt viktig vinst efter en lång rad förluster. Mot serieledarna. Mot Skellefteå.
Jag tror att vi Luleåfans kommer att minnas den här dagen med värme i hjärtat.