När mormor gick bort fanns det bara en sak jag ville ha. Hennes timkalendrar som hon skrev mycket i varje dag.
Har suttit och läst lite nu i eftermiddag och insåg att hon för 26 år sedan läste samma bok som jag nyligen läst.

 Hittade även ett litet silverhalsband bland utklädningssmyckena. Det har jag nu om halsen och kommer inte ta av mig det.
Oj, vad jag saknar mormor. Och jag vet att jag alltid kommer att göra det. Vissa borde få leva förevigt. I mitt hjärta gör hon det.