Jag önskar att jag kunde gå tillbaka i tiden och släcka lampan i de här ögonen mycket tidigare.
Minns den här kvällen. Jag var glad. Jag var hoppfull. Jag var förälskad. Och det slutade med kaos.
Du frågade om jag ville ha O'boy och hon pratade om ditt förflutna utan att tänka efter en sekund.

Jag hittade lite texter från förr. Från Petter-tiden. Innan-Petter-tiden. Jag saknar den Lina.
Jag saknar den oskyldiga synen på världen. Jag saknar att bli kär hur lätt som helst.

"Det var bättre förr"
Är det nu jag börjar bli gammal? Jag förstår äntligen det talesättet. Det var så jävla mycket bättre förr.
Jag har gått vilse. Det känns som att jag haft en bindel för ögonen, snurrat runt och blivit bortförd.
 Nu när bindeln är borta har jag ingen aning om var jag är. Jag måste hitta tillbaka, ta den svåra vägen.

Fast rubriken ljuger. Jag önskar inte att jag aldrig hade mött dig.
Men jag önskar att jag inte hade raderat mig själv för att försöka passa för dig.
Och jag önskar att jag inte hade blundat för den dåliga känslan. Under de tårfyllda promenaderna hem mitt i natten,
Alla gånger min mage fylldes av en isklump, gångerna jag kröp eller första gången jag var blev iskall av svartsjuk rädsla.