ps.

Det kommer aldrig mer bli detsamma. Är det skönt eller sorligt vet jag inte. Mest skönt.
Det jag vet är att jag idag mår hur bra som helst ena sekunden och ångestfylld den andra.
Det pendlar snabbt och jag känner mig nog genuint både glad och ledsen. Kanske måste acceptera det?
För det blir kaos. I huvudet. Känns som att jag håller på att sprängas. Så jag kramar katten och är mindful.

Jag är besviken på en. Förtvivlad över en annan. Glad att en finns. Glad att en kommit till.
Mitt hjärta svämmar över när jag tänker på 2 kottar. Jag saknar vissa. Och är arg på mig själv.
Rädd för framtiden. Nyfiken på framtiden. Jag är splittrad. Till 100%,
Ambivalent och bångstyrig. Rastlös och lugn. Analytisk men trögtänkt.

Jag är less på att må såhär och nu ska det bli förändring.

Jag vill lära mig att stå ut i såna här situationer.
Jag sitter just nu rakt upp och ner i soffan och försöker andas.
Men det hjälper inte för jag känner riktigt hur det inombords.

En förändring är på gång. Planerna är gjorda. Det kommer bli av.
Och det är en bra sak som kommer hända om man tänker långsiktigt.
Kortsiktigt blir det lite tråkigt, lite ledsamt. För jag tappar min safetyzone.

Kryptiskt kanske, eller glasklart. Jag har bara alldeles för mycket tankar just nu.

Det är bra iallafall att en sak/tanke kan få mig att le. Annars hade jag inte stått ut haha.