Vet ni vad som är jobbigt för mig?
(Alltså jag snackar om bestiga-mount-everest-jobbigt)

Att sova tre timmar, ha försenad terapi med mycket gråt och hög ångest. vara tvungen att tvinga i sig mat, gå till sjukhuset, ta urinprov, gå vidare till en annan del av sjukhuset, se någon man verkligen inte vill se; bli rädd /få panik, lugna ner andningen, ta blodprov, vara trevlig mot sköterskorna och sedan gå hem igen. Jag blir utmattad. Det känns som att mitt huvud ska sprängas när jag har så många måsten på en och samma dag. Att sedan vara tvungen att stöta på någon som man blir helt iskall inombords av att se. Någon man sluppit se på flera år. Fy fan.

Men sen kommer man hem och möts av en katt som saknat en sååå mycket fastän man bara har varit borta några timmar. Han slickar mig på munnen, kurrar och stryker sig mot min näsa. Lägger sig direkt hos mig och myser. Han får mig att känna mig älskad och uppskattad. Underbara lurvtuss, han förgyller mitt liv.

Nu mår jag bättre.

Dagens mål: 
- Hålla mig vaken. 
- Vara i NUET.

- SOAS. VSF!
- Åka till Teg.
- Äta middag.
- Städa, diska.
- Boka in tvättid.
- Tända ljus, spela WoW.

Långsiktigt mål: 

- Sluta dricka alkohol helt en längre period.

PS. Till mina närmsta vänner vill jag bara säga: Jag har haft en mycket jobbig down-period på slutet. Det är därför jag inte klarat av att träffas så ofta som jag velat. Jag tänker på er jättemycket och tycker så himla mycket om er. Hoppas att ni har förståelse. (Det vet jag att ni har) ♥