Alla dagar är inte bra dagar

 
 
Jag ska inte ljuga för er, har haft några lite sämre dagar.
Jag tror att det beror lite på medicinen, har slarvat för mycket.
Sen har jag mycket tankar på framtiden som skrämmer mig.

Jag har liksom varit sjukskriven i 2 år och ska tillbaka och jobba.
Hur kommer det gå? Kommer det vara annorlunda? På ett bra sätt?
Kommer jag komma in i gemenskapen igen eller bli behandlad som en främling?
Kommer jag kunna utföra arbetsuppgiften? Och viktigast av allt: kommer jag bli påmind om hur dåligt jag mådde på slutet?

Sen har lägenhetssituationen tyngt mig. Jag har liksom bott i en lägenhet som jag bara får ha 3 månader.
Jag har inga saker där. Och ni som känner mig vet hur viktigt det är för mig att ha saker på väggarna som inspirerar mig.
Det är ju en jättefin lägenhet men jag har inte känt att jag har mått bra av att bo där. Allt har känts alldeles för jobbigt. 
Man oroar sig för att saker ska gå sönder, bli smutsiga. Man har ingenstans att lägga sina ritblock, böcker osv. Känns som man är på besök.

Jag längtar till hösten. Då flyttar jag in i Manfreds kollektiv. Då får jag ett eget rum med MINA saker.
Jag ska ha mitt köksbord som skrivbord så jag har någonstans att rita, spela och pyssla. Så underbart.
Det är det mest positiva med framtidstankarna. Att få ett eget krypin där jag får ha det precis som jag vill.

Idag har jag haft ångest inombords hela dagen. Vad gör då min pojkvän? Cyklar iväg på macken klockan 4 på morgonen.
Han skulle köpa lite saker till mig. Jag är så otroligt jävla tacksam över allt han gör för mig, så fin. ♥ ♥