sitter och funderar lite ikväll. jag fick just höra att "borderline är ett påhitt av läkarna för att de ska kunna göra en dummare och söva hjärnan med mediciner". jag blev även jämförd med carolina gynning (öh?) och fick höra att jag borde bli mer som henne, dvs sluta "ligga i sängen och tycka synd om mig själv och börja skapa". bli en "människa, inte en sexdocka". när jag läste dessa ord blev jag förbryllad. jag insåg för det första att personen som skrev detta inte känner mig för fem öre utan har en egenskapad bild av mig i sitt huvud. för det andra så blev jag (återigen) chockad över hur elaka vissa människor kan bli. för mig helt utan anledning. vad tror man att man ska vinna genom att säga såna här påhittade saker till en människa som man tror är svag? vad ville personen som skrev detta till mig få ut av mig? ville h*n krossa mig? ville h*n förstöra mitt självförtroende? ville h*n komma under mitt skinn för att sedan låtsas vara den enda som finns där? det hade kanske gått när jag var 20 och jävligt mycket mer osäker på mig själv.

idag vet jag vem jag är. jag vet att, trots alla olyckliga saker som hänt mig, trots alla idioter som kommit i min väg och försökt skada mig, utnyttja mig, spotta på mig, så är jag godhjärtad. jag är så mycket mer omtänksam än jag själv trodde var möjligt. - utifrån omständigheterna. sen har jag gjort sjukt många misstag, av ren dumhet. men det står jag för. jag står för att jag på många sätt sökt bekräftelse när jag inte känt att jag fått nog av den varan hemifrån, jag står för att jag har sårat människor. men har jag någonsin sårat en person av ren elakhet eller dumhet och inte bett om ursäkt så får ni träda fram. - för det är INTE likt mig. jag tar ansvar för det jag ställer till med. min vakna hjärna går på högvarv varje dag. jag slutar aldrig analysera mig själv, jag slutar aldrig jobba på att bli en bättre person. och jag ÄR en människa som skapar. jag ligger inte och tycker synd om mig själv i en säng hela dagarna. och jag kommer aldrig bli en sexdocka med avstängd hjärna. 

tänk att människor man litar på till 100% kan vända sig emot en och göra allt i sin makt för att aktivt såra en. tänk att det finns personer man har berättat allt för. personer man på något sätt kanske varit beroende av som sedan i framtiden använder de sakerna för att försöka trycka ner en. det är för mig så kusligt, då jag aldrig skulle kunna göra samma sak. det finns mycket jag vet, om många, som aldrig kommer komma ur min mun. hur de än skulle bete sig mot mig så är ett förtroende ett förtroende och ett löfte är ett löfte. det borde fler personer tänka på. och snälla, tänk på allt vi läst på slutet om mobbning. hur lätt det är att man påverkar fel person alldeles för mycket. se bara på tjejen som tog livet av sig efter att ha fått kommentarer på någon videoblogg hon gjort. tänk då på vad ni har för vapen och vem ni drar dem mot. nu klarar jag av att ta nedvärderande ord som sägs för att elda på min dåliga självkänsla efter att jag har blivit *antastad*. för jag har växt som människa och VET att det som hänt inte är mitt fel. jag är ingen "sexdocka" bara för att jag varit med om otäcka situationer. och bara för att den här personen ikväll använde dessa ord och syftade på såna här saker så tappade jag väldigt mycket respekt. och det skar i hjärtat. började först gråta men sedan insåg jag att jag är värd bättre behandling än sådär. så jag skakade av mig det, pratade med en vän och kom på bättre tankar.

det här är inget "tyck synd om mig" inlägg. det är ett "vart fan är världen påväg" inlägg. där jag vill få er att förstå att ord kan skada människor mer än vad man tror. hade jag varit 17 hade jag kanske stått på tegsbron med tårar i ögonen och tittat ner just nu. men jag är 26. min hjärna är vaken och jag ser det stora sammanhanget innan jag tar åt mig. sårad? ja. är det synd om mig? nej. men inte fan förtjänar jag det här. mitt tips till alla som har så mycket hat i hjärtat att det svämmar över: bit ihop, skriv dagbok, håll tyst och var den stora personen. den som sjunker lägst förlorar alltid.

det var inte tänkt att jag skulle skriva om det här men why not. det är så aktuellt just nu. folk som använder ord för att försöka förstöra andra. sätt fokus på er själva istället. vad kan du göra för att få ett bättre liv? mår du verkligen bättre om du vet att du har sårat en människa så djupt att h*n kanske gråter sig till sömns? på vilket sätt gör det dig till en vinnare? fundera på om det är värt att höra av sig och klanka ner på folk man stör sig på, är det inte bara lättare att blunda för dem och låta dem vara idioter (om man nu tycker det) ifred? jag tänker iallafall så. om någon sviker mig eller är elak mot mig så tycker jag synd om dem. för inte fan kan det få dem att må gott om nätterna? jag kommer aldrig använda såna här metoder mot någon. någonsin. det är ett löfte. likaså att jag aldrig kommer att låta såna här människor komma under mitt skinn. jag är för stark.