---

tack till h.till petter. till mamma. till viktor. till dajje.
ni har sett min kris och försökt nå mig och finnas där.
jag har under 2013 varit med om riktigt vidriga saker.
de senaste 3 månaderna har varit extremt jobbiga.

men jag har hållit masken. jag har inte gråtit en gång.
(förutom när jag vaknade ur en narkos på sjukhuset)

jag har låtsas att jag inte bryr mig. men jag gör det. så jävla mycket.
jag har förlorat en person som var min vän och mer. den finaste jag mött.
jag har även varit väldigt sjuk fysiskt och har tillbringat en del tid på sjukhuset.

som om inte det vore nog så dog mitt hjärta lite förra fredagen.
jag har inte sagt så mycket om det, typ "jamen det känns bra, kul"
men jag gick sönder. det fick jag verkligen syn på den här helveteshelgen.

jag saknar mina riktiga vänner och jag önskar att de fanns där, nu.
jag har säkert varit frånvarande och kanske inte världens bästa vän.
men jag behöver er. för jag håller helt ärligt nästan på att gå sönder.

nu kanske det blir överdramatiskt eftersom att klockan är 5:30
och jag har inte sovit alls. jag har inte ätit på tre dagar. och jag kan inte le.

jag vill inte skylla på min "sjukdom", jag vill inte ens kalla det sjukdom.
men det är nog klassat som det. och jag HATAR den. och allt den gör.
jag hatar alla som fuckat up mig på vägen, alla som försvårat mitt liv.
alla som har förstört min självkänsla, mitt självförtroende, alla som svikit.

men jag tycker inte synd om mig själv och det kommer jag aldrig att göra.
bara för att jag lyfter fram att jag hatar dem betyder det inte att jag ältar.
jag är en varm person. naiv, men varmhjärtad. tror gott om alla, oftast fel personer.
så där får jag nog skylla mig själv på senare tid iallafall. jag väljer folk som skiter i mig.

jag vill inte att han ska läsa det jag skrev om att mitt hjärta är krossat.
men jag har gjort så jävla dumma och korkade saker i helgen att jag måste erkänna detta för mig själv.
jag ÄR heartbroken. jag kan inte slappna av ordentligt. jag försätter mig i dåliga situationer. jag är dum.

och jag vet att det säkert är jättemånga av er därute som dömer mig.
ni kanske tänker att jag är en korkad, idiotisk, klumpig, tragisk människa.
jag håller med. men jag jobbar på det, har gjort framsteg men klarar inte en kris än.

om tre timmar ska jag packa en fetjävla väska och lämna min lägenhet.
det är fullt av ölburkar, snusdosor, kläder och annat deprimerande framme.
men jag har inte energin till att städa. jag orkar inte vara här. inte ensam.

det jag måste göra nu är att gå vidare.
jag ska göra det på ett annat sätt än jag tidigare försökt.
jag vet inte hur jag ska göra det, men jag ska klara av det.
kärlek dör trots allt inte över en natt. inte för mig iallafall, jag älskar så djupt.

ber om ursäkt att det blev ett riktigt negativt inlägg.
jag är i en svacka, som ni märker, och behöver hjälp att ta mig ur den.
känslorna jag har är alldeles för starka och intensiva. jag har gått vilse.