crawling through knives
HAHA
jag försökte ge en bra komplimang efter några öl igår.
"för du är en unik människa. djup, socialt funktionabel"
äntligen är en omtumlande helg över. det har blivit struligt.
jag har varit vilsen och gjort saker utan att tänka efter, so me.
imorgon ska jag till vågen, prata om det som hänt, sen skärpa mig.
jag måste hitta ett sätt att hantera allting som inte stjälper mig.
jag är på väg mot ett bra mål och jag ska ta mig dit, inte snubbla på mållinjen.
fick en nyhet som gjorde mig lite förvånad.
jag visste inte hur jag skulle reagera så jag freakade.
...det blev vintern 2010-11 all over again.
nu sitter jag, fortfarande vilsen, i soffan och ser en bra serie,
jag känner mig ensam och skulle helst ha en katt eller någon att krama.
men. ensam är stark. och är det någon som alltid klarar sig genom saker så är det jag.
egentligen är det nog ingen fara,
jag har bara gått i genom 3 sjukt jobbiga månader med sjukdom och sjukhusvistelser.
jag saknade verkligen någon att luta mig mot när jag behövde det. men nu börjar jag bli van.
det kändes bara orättvist att jag har gått omkring och lidit medan världen går vidare så enkelt.
