hej.

idag vaknade jag och kände mig glad. glad för att jag äntligen skulle få träffa en läkare och fixa till min medicinering. som jag berättat i bloggen tidigare så har jag fått diagnosen borderline personlighetsstörning. det gör att mina känslor GÅR UPP och NER Och UPP och NER hela jävla tiden. jag har svårt att reglera mina känslor men jag tränar aktivt för att bli bättre på att det och att vara medvetet närvarande, observera och beskriva situationer innan jag reagerar på dem och jag genomgår en bra behandling med färdighetsträning på vågen. men jag har haft ett problem med medicinen i över ett år och det verkar inte gå att lösa. det verkar inte som att någon vill lösa det.

för det första måste jag klaga på hur de hanterar läkarbesök på kliniken. jag har aldrig träffat samma läkare två gånger utan det har alltid varit någon ny som inte känner att de är redo att "gå in och ändra på medicineringen". jag har också känt att de inte har tagit mig på allvar och att jag har blivit nästintill överkörd.

jag började med två olika mediciner när jag påbörjade min behandling. tyvärr blev jag tvungen att sluta ta dem pga biverkningar. jag kan tycka att de borde ha satt in någon annan sort då, men det har som aldrig blivit av. därför fick jag en läkartid idag. för att äntligen ordna till det så att jag kan ta bara en medicin per dag. sortera ut de jag inte använder och prova något nytt som kanske skulle kunna hjälpa mig.

men vet ni vad jag fick höra?
"vi sätter inte in någon annan medicin"
"finns det inga alternativ" frågade jag,
"nej", sa han.

och jag blev så arg. jag blev otrevlig mot honom och kunde inte dölja ilskan. han kan inte ha varit mycket äldre än mig. såg ut som en dataspelande nörd (inget illa menat, jag är ju själv en dataspelande nerd). kanske hade jag fått hjälp om jag hade inlett samtalet med att presentera mig som "prittygörl från sylvanas, frost mage itemlevel 499, hej!" - jag må vara fördomsfull men det kändes som att han tittade snett på mig direkt jag kom in. han gäspade, var otrevlig och såg allmänt oengagerad ut. det är svårt för en person med BPD att inte ta saker personligt, vilket man kan tycka att de skulle tänka på när de valde ut läkare till tex borderlinepatienter. VI TAR SAKER PERSONLIGT! vi ÄR känsliga. vi BLIR arga. vi KÄNNER oss övergivna/struntade i. sånt är livet för oss.

nu är jag hemma hos mamma efter att ha varit med "h" och "s" på vågen i några timmar. jag har gråtit och gråtit och gråtit och gråtit. när man blir behandlad på det här sättet känner man verkligen att man bara vill ge upp. jag gör allt jag kan för att fightas mot min "sjukdom" varje jävla dag men jag får inte den hjälp jag behöver av vården.

nu tänker ni kanske att det är för att de är oroliga och försiktiga med att skriva ut medicin. men nej, de har redan skrivit ut benzo som jag ska ha när jag får hög ångest. vid behov. men att skriva ut en "grundmedicin" verkar vara omöjligt. hur tänker läkarna? är de på det här viset för att de får för dåliga löner? är de slarviga? hatar de sina jobb? jag förstår inte. de skriver ut beroendeframkallande sömntabletter och benzo, men inte fan kan de lägga in något stämningsstabiliserande.

jag vet inte hur jag ska få utlopp för min ilska så jag sätter mig och skriver här. tycker att såna här problem ska uppmärksammas. jag tror inte att jag är den enda som känner att sjukvården (psykvården) har behandlat mig fel. jag kanske låter väldigt bitter/dramatisk men det är för att jag är så himla upprörd och besviken och därför har jag svårt att tygla mina känslor. borde man inte försöka ta hand om sina patienter istället för att sucka och få betalt för att inte göra någon som helst nytta?

jag har haft en jobbig sommar. en väldigt jobbig sommar.
men jag har varit så peppad på att allting skulle dra igång nu igen.
vågen, läkarbesök, emma. alla rutiner + att jag trodde att jag skulle få en ny medicin.
nu sitter jag här med en klump i magen och smink som runnit längs kinderna. fy, en sån tung dag.
tur att jag har vågen. hade jag inte cyklat dit direkt så hade jag nog drunknat i min egen ångest.

- lina