a storm was blowing through you


klockan är tretton nollåtta. det är torsdag. och det har gått tre dagar sen jag fick veta att hon inte längre finns. sjuttiotvå långa timmar har gått och jag har (nästan) inte varit ledsen. jag har inte varit arg. jag har bara varit rastlös. haft svårt att slappna av, sitta still och att vara ensam.

pratade i telefon med min psykolog igår, hon sa att man kan reagera hur som helst på såna här saker, att ingen känsla är fel. det var skönt att höra, då känner jag mig inte som ett monster för att jag inte är förtvivlad. är inte van att känna mig såhär bedövad men jag antar att det är positivt, jag kanske hanterar saker bättre nu.

det slog mig hur många personer som blir påverkade av en enda persons död. det vänder upp och ner på så mycket. för så många. och på tal om det så måste jag träffa de andra imorgon. vi kommer nog att prata om henne. ingen kan ha tänkt på något annat under de senaste dagarna. det känns lite jobbigt. jag önskar att vi kunde snabbspola fram tiden.

men. jag hoppas att hon har det bättre där hon är nu.
och skänker en tanke till hennes nära och kära. de som älskade henne.

ta hand om varandra. 
jag kommer uppskatta skiten ur alla jag har i min närhet from now on.

R.I.P
 

kram!

2013-04-11 - 14:41:47

jättefin blogg du har :)

2013-04-11 - 16:59:59

På min morfars begravning för två veckor sedan så sa en av hand vänner "tänk vad en endaste människa tar upp liten plats på jorden, men när den är borta så blir tomrummet så oändligt stort och så många människor berörs"
Kramar

Svar: det är så sant.
biwinning.blogg.se

2013-04-11 - 17:18:41