jag vaknade i en rimlig tid imorse, vilken seger, jag som har försovit mig hela veckan.
hann till vågen där jag skulle ha samtal med S, hade fyllt i mina papper för en gångs skull.
när vi var klara fikade vi. jag snackade som vanligt massa skit med fina ewelina som gör mig glad.
jag tog till mig av vad sjukgymnasten sa, korsade mina fötter och hookade mitt dagsmål mot bröstet.

s körde mig direkt från vågen till sjukhuset där jag hade två inplanerade möten.
jag genomförde båda. och när jag gick ut ur sjukhusets portar gjorde jag en segergest och sa "YES" högt.
det fick mig att flina. så där gick jag i skinnjacka och log. lyssnade på våren, tittade på våren och kände lukten av den.
jag kände mig lätt som en fjäder. glad, stolt, fri - you name it. gick förbi en polisbil utan att tänka på vad som hänt.
gick förbi de tråkiga betonghusen på sofiehem. tittade på byggarbetarna, den tomma lekplatsen, en övergiven trehjuling.
jag observerade, beskrev och njöt av den friska promenaden.
tills jag fick en örfil av verklighetens fattiga vemod. 

jag passerade en husvägg där två hjärtan var klottrade. A+K och J+S. jag fortsatte le lite stramt.
tills jag gick förbi soprummet där någon, med skakiga händer, hade skrivit "help". då slutade jag att le.
jag drog åt halsduken och ökade takten. kände att jag faktiskt hade magknip. att det blåste lite kallt. att jag ville hem.

jag blev lite ledsen, knep ihop ögonen och höll om mig själv när jag gick igenom en skogsdunge.
mina tankar vandrade iväg till människors ensamhet, tomhet och deras sorger. deras frustration och deras lidande.

och att jag önskar att jag varit där när personen i fråga känt en sådan desperation att de behövde skriva help.
det är snart ett år sedan m tog sitt liv. klottrade hon på väggar i sin ångestfyllda ensamhet? såg någon henne?
hur kan man gå tillväga för att hjälpa någon som skrivit ett skakigt rop på hjälp på en husvägg? 

jag kanske skaffar mig en spritpenna, går till samma husvägg, och skriver dit min mailadress.
"i want to help you /L"