jag fastnade i en dagdröm. han spottade rhymes. och cyklade offroad, med kepsen bak och fram.
hans ögon sa helt andra saker än hans mun och man hookades av det där leendet man inte förstod.
han var sneaky, ni vet en sån man bara kanske vågar lita på, han var en en av dom som inte väntar på nån.

han åkte till amerika utan ett ord. gav mig en kram, en stesolid och bara drog.
vad kunde jag säga, jag stod med röda sorg-ögon och log.
försökte sjunga. fick hjälp med beatbox och slang - men det blev kaosigt
för det är inget jag kan, har inte sett nåt, jag vet ingenting. inte om ditt liv.

när jag är vaken tänker jag inte längre på nåt. jag är hård, sval och vilsen har nästan tappat mitt hopp.
mina veckor de går in i varann, mina månader sen sommaren har snabbspolats fram.
flera douches, flera dunk, fler problem, mycket sunk. flera vänner som har dragit innan jag talat till punkt.

jag är förstörd, kan inte skriva på mitt sätt - för jag tänker bara rytm efter alla avsnitt jag sett,
svensk hiphop - en kärleksattack. där snubbar kickar rader och reppar sitt pack.

vem är jag då, som rimmar så skevt
jag har ljust hår och ett misslyckat självskadeförsök.
har en etta i centrala stan själv
och mina tårar de fyller hela umeås älv.