åh, herregud vilken dag jag har idag. är så jävla stark, ni anar inte. (:
jag mår inte så bra (tror jag, vill inte känna efter ordentligt) men har ändå
kunnat göra en massa bra saker. kommit upp med bra idéer. skrivit en del.
planerat saker (fokuserat på mer business än pleasure). men när min gudfar
kom och hämtade mig på ålidhem nyss så orkade jag inte hålla masken längre.

jag har haft sån halsbränna. förmodligen för att jag knappt kan äta eller sova.
plus att jag är stressad när jag varit sjuk och det har hänt jobbiga saker omkring mig.
jag har blivit så besviken på människor som jag trodde var mig nära, jag har förlorat
min bästa vän - från att prata om allt, hela tiden till att inte ens existera för den personen.
ja, det är mycket kaos i mitt liv just nu. och utöver allt det så har jag det kärvt ekonomiskt.

när jag kliver in i bilen med tårar i ögonen och magkatarr och pratar ut om allt
så tar han fram och ger mig pengar så att jag klarar mig med mat och snus till lönen kommer.
WOW! då fick jag en insikt. jag har suttit i två dagar och varit jätteledsen över människor som
gjort mig illa på olika vis utan att faktiskt tänka på hur bra jag klarar mig med människorna jag har.
de är så otroligt varma, fina, omtänksamma, kärleksfulla och pålitliga och det är DET som spelar roll.
så, till er som vill ta åt er, mina närmaste vänner: fy fan vad jag är glad att ni finns. ni är grymmast.
och till ingemar och maggan, världens bästa gudföräldrar: ni är så otroligt underbara mot mig. tack!

åh vad mitt hjärta blev helt.
nu ska jag sätta igång med ett jättespännande projekt. vill dock inte berätta vad... än! 

ps. har dåligt samvete över att jag inte kunde hålla inne alla mina dåliga känslor igår.
jag var för det första inte speciellt trevlig mot vissa som jag hade kontakt med. sen...
ja, jag vet inte. jag la fel saker på fel personer helt enkelt. (förlåt) jag är vilsen.

jag har inte känt igen mig själv. har gjort/sagt en del saker som jag skäms för. ordentligt.
saker som inte är nära min stil överhuvudtaget. har bara känt mig så jävla förvirrad och ensam.
säkert delvis på grund av att mitt förhållande tog slut, i och med det förlorade jag ju en nära vän.
och det känns som att jag saknar att bli sedd på det sättet. att bli uppskattad både "romantiskt"
och för den jag är. jag är glad att jag är ensam på ett sätt men på ett annat sätt blir jag lite vilsen.
ska försöka ta mig i kragen och vara mig själv, strunta i att höra av mig till helt fel person osv.

jävla borderline